harardittlivmy

Jag och pappa lyssnar på Smokie, drar sköna anekdoter och planerar framtida projekt i bilen på väg ner mot Gävle. Snar har jag klarat av två tredjedelar av vägen mot Stockholm och praktiken.

Grät en skvätt när jag sa hejdå till Per. Det känns jätte löjligt för jag vet ju att de hör tio veckorna kommer gå jätte fort och att vi kommer ses minst en gång under tiden. Men det hjälps inte. Jag lipade ändå.