trasigheter
Jag tycks vara i en period där det mesta i min omgivning går sönder. Det hela började i måndags när min käraste plattång (en av de mest älskade ting jag äger) gick sönder och kortslöt hela lägenheten. Trots att bitterheten var på topp försökte jag intala mig själv att det kanske inte gjorde så mycket, att jag kanske kan börja använda trippeltången lite mer, men insåg ganska snabbt att det för det första kommer ta upp all min lediga tid och dessutom slita sönder mitt hår. Men i ett tappert försök att ersätta den gamla godingen ska jag under morgondagen rådslå med kusinen och se om hennes frisörexpertis kan hjälpa mig i denna djungel av teknik och hitta en bra och prisvärd plattång som eventuellt kan fungera som ett substitut för min gamla kärlek (R.I.P plattis ♥).
Idag gick dessutom mina bästaste byxor sönder. De sprack! Likaså gjorde mitt hjärta. Nästan. Även om det känns ganska så hopplöst finns det en yttepytte gnutta hopp om att de går att laga. Förhoppningsvis kommer jag kunna fixa dem och likaså vår relation till varandra. Det vore ju förhimla tråkigt om vi skulle skiljas åt nu.
Ja jag överdriver, men när dessa materiellating gick sönder kändes det förfärligt.
Jag ska försöka att inte älta mer i dessa småsaker. Därför tänker jag trösta mig med att krypa upp i mannens famn och titta på Grimm.
HörsHej!
[MyFransson]
