harardittlivmy

Världens kanske längsta måndag

Publicerad 2013-04-30 00:02:27 i

Som vanligt har man hunnit avverka ett flertal möten under dagen för att sedan avrundat med CV-skrivning och avskedsfika hos en klasskompis. Examen och livet efter plugget gör sig alltmer påmind. Livsstressen hänger som ett grått orosmoln över mitt huvud. Hur ska det gå? Vad ska jag göra?

Jag tänkte på en sak idag.
Varför är det så ångestladdat att skriva CV? Det känns som att hela min framtida karriär hänger på ett dokument. Ett dokument som omöjligt kan spegla alla min kvaliteter och färdigheter. Det är väldigt frustrerande. Tänk om jag inte alls är bra på att uttrycka mig i text då? Är det inte lite konstigt att många låter ett papper avgöra vilka som går vidare i en jobbsökningsprocess?

Kanske inte så konstigt egentligen. Man måste väl börja någonstans. Vore väldigt tidsödande att låta alla komma på en intervju (som för övrigt också kan ge en orättvis bild av en person). Det är nog mest min prestationsångest som talar sitt tydliga språk. Tillsammans med stressen. Fin kombination för övrigt.

Nåväl. Med gnäll kommer man ingen vart. Så nu rycker vi upp oss och fortsätter kämpa vidare. Låt oss göra det.

Tack för idag. Hoppas imorgon blir en bättre dag. Utan hungerdamp och dåligt humör.

Amen!

Mer tid tack!

Publicerad 2013-04-18 20:55:22 i

Tiden liksom springer ifrån mig. Hinner knappt med att njuta av allt det braiga i min omgivning. Lektion hit, redovisning dit, möte här, möte där, ännu ett möte till och lite tentaskrivning på det. Börjar se ett mönster. Hinner inte ens bryta ihop. Det tar för mycket tid. Men snart är det över. Och vad fan gör man då?!

Men just nu sitter jag på tåget, på väg hem till Hudik. Efter att ha blivit bjuden på en lyxmiddag av frugan Grims. Vi samtalade om livet efter skolan, fick en tår i ögat och lämnade sedan snabbt samtalsämnet för att ruscha vidare till tåget.

Väl hemma hade jag tänkt krypa upp i soffan och bara andas en timme innan det är dags att sova och ta nya tag imorgon.

Så vi hörs väl nästa gång jag sitter på ett tåg och har tid att ägna några minuter åt ett inlägg. Hörs hej!

Ett tal om att tala

Publicerad 2013-04-06 15:17:45 i Allmänt,

Det är lördag och en annan sitter på skolan. 
Försöker knåpa ihop något så fint som "ett 60-sekunders tal om mig själv". 
Jaha, och vad säger man om sig själv på en minut? Jo, jag tänkte prata om att prata. Att jag alltid varit mycket för att tala, berätta och snickelisnacka. 
 
Typ som när jag var 12, och gjorde en saga med hjälp av hela fotbollslagets gosedjur, inför lagkompisarna och tränarna. Vi skrattade tills vi nästan grät, och efter det har jag alltid gillat att berätta saker som fångar andras uppmärksamhet. Kul uppgift du har framför dig nu då My, tänker ni. Jo, det tyckte jag också vid första introduktionen. Meeeen, sen kom prestationsångesten och gjorde det hela genast mycket svårare. Hur tusan säljer man in sig själv hos publiken på bara 60-sekunder?! Vem vill höra mig prata om att prata? Nä, inte alls lika kul längre.
 
Vill helst bara krypa ner under täcket, äta godis och se en mysig film istället. Mycket enklare! 
Men, här sitter jag och brottas med ett jäkla 60-sekunderstal... Hur svårt kan det vara?! Det är väl bara att skriva nånting? Typ.. "hej, jag är bra på att prata". Kaxigt att hålla ett tal om att kunna prata. 
Vem gör så? Jag, tydligen!
 
 
Aja. Åter till arbetet.
 
 
Vill inteeeeeeee (notera att jag beter mig som en trotsig 5-åring)...
 
Hörs!

Om

Min profilbild

My Fransson

Tjejen med hjärtat i Järvsö, lägenhet i Sundsvall och sambo i Hudiksvall. Har som mål att bli bra på kommunikation och PR. Brinner för bygdegårdar och framförallt den i Skålbo.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela