Försöker planera livet.. Eller ja de kommande veckorna åtminstone. Kortsiktigt kan man tycka. Men jag ser det så här: långsiktigt tänkande får jag ägna mig åt när jag kommer ut i arbetslivet. Nu fokuserar jag på att ta mig igenom våren, kurserna och ta min examen. Examen. Shit, snart är man klar. Knäppt.
No words needed
Som Gessle skulle uttryckt sig. Uppsatsen är avklarad och struken från listan. Har upplevt ett lyckorus som varken går att beskriva eller hantera. Idag firade vi med fika och att köpa nya byxor. Imorgon firar vi med öl och skumpa! Tjohoo.
Har sedan i söndags haft konstant ont i huvudet, med undantag för några timmar när alvedonen har som mest verkan. Tråkigt när man har saker att ta tag i och en opponering att genomföra. Jag har dock mina misstankar om att det hänger ihop med nervositeten inför den stundande examinationen. Förhoppningsvis släpper även huvudvärken med nervositeten.
Tills dess bosätter jag mig i sängen med det obligatoriska lugg-greppet.
Här kommer ett inlägg som skulle postats i fredags men som glömdes bort. Kul för er.
Uppsatsen är nu klar och inlämnad. Lättnad blandat med ångest beskriver nog känslorna bäst just. Är dock mest nöjd över att jag och min eminenta uppsatspartner tagit oss igenom dessa tio veckor.
För stunden är jag också glad att få komma hem och träffa kollegorna och senare också Pers familj. Min familj valde att fly fältet och hälsa på hos storebror och hans familj i Gävle istället för att umgås med mig (som ska jobba hela helgen, hö hö).
Är en aningen hungrig också. När vi ändå är inne på hur jag känner mig. Och för att inte glömma, superjävlaglad över att Emma och Emil äntligen blivit föräldrar till en liten Nils.
Så slutsatsen är att jag med blandade känslor sitter på tåget hem och ser fram emot en helg helt utan plugg. Punkt!
Ni vet när man ser en sak och genast tänker på en person. Sedan tänker man på hur glad den personen skulle bli om hen fick den här saken. Lite så kände jag när jag hittade Fruttis present härom dagen. Jag visste liksom redan innan att hon skulle älska den (eller?).
Och visst blev hon glad (även om den vuxna Frida skriker inuti henne).
Sen tänker jag sluta se lika sur ut som grumpy cat. Lovar.
Ger dig massiva finnar och ett instabilt humör. Men som sagt, snart är det över.
Snarare upp som en pannkaka ock ner som en pannkaka.
Ständig huvudvärk i ett dygn och en inre stress över uppsatsen och livet i allmänhet gör att allt känns lite extra tungt. Saker som en ostädad lägenhet känns helt plötsligt legitimt att gråta för. Tur att det bara är några få dagar kvar tills uppsatsen är inlämnad och man kanske kan börja leva sitt liv någorlunda normalt igen.
Är nog något av det bästa som finns, framförallt om det kan ske med enkla medel, som exempelvis fem ynka chokladsugrör. Det värmer liksom i lillhjärtat när man får bilder som visar på glädjen hos vännen.
Känslan av att uthärda flera timmar på skolan, majoriteten av dem med ett bråkigt resultat, vinna över hungern i några timmar för att sedan komma hem och käka världens största portion med pasta och köttfärssås är helt magisk.
Känslan kan beskrivas ungefär så här:
Erika bjöd in till TV-spelskväll med snackbuffé och total nostalgi från barndomen. Nintendo 64, efterlängtade klassisar, högljudda skratt och mängder av svordomar. En komplett kväll som kommer vara minnesvärd långt framöver. Tack för det vänner!
Efter 13 timmar på skolan med uppsatsen och en fokusgrupp är hjärnan bra mosig. Tur man varvat med mat, skratt och roliga stunder. Robert tyckte dock inte att det var lika roligt som mig när Chris lämnade dregelspår efter sig på hans tröja. Hysteriskt kul om ni frågar mig.
Lite lagom trött så här på kvällskvisten lade man sötörat på kudden och hoppades få somna ganska så snart. Men ack så man bedrog sig. För i samma sekund som en annan landade på kudden fick någon av mina grannar för sig att det var en lämplig tid på dygnet att spika upp, inte bara en utan två, tavlor och möblera om hela lägenheten. Så lägligt tänker jag och knyter handen i byxfickan.
Efter en helg i soffan tillsammans med honom har man hunnit med 3 Jurassic Park filmer, 1 Harry Potter, 1 Arnold Swarschzengger, 1 skräckis à la Perra och x-antal timmar Vinterstudion och skidåkning. Känner att en sån här helg var välbehövlig efter månader med åkande, jobb och bygdegårdsfix varje helg.
Separationsångesten är nu total och nervositeten inför uppsatsens slutskede kryper sig inpå. Tur att man inte behöver oroa sig för att vara rastlös om veckorna. För det finns att göra, om man säger så!
Det nya året firades in i Alfta med härliga människor, smällare och billig skumpa. Precis som det ska vara.
Har jag sagt att jag trivs på mitt jobb?
Roligare arbetsplats och kollegor får man leta efter!
Tjejen med hjärtat i Järvsö, lägenhet i Sundsvall och sambo i Hudiksvall. Har som mål att bli bra på kommunikation och PR. Brinner för bygdegårdar och framförallt den i Skålbo.