harardittlivmy

Efter en bra helg hemma i byn med familj och vänner kom en baksmälla som inte var att leka med. Förkylning delux med feber och allt vad det innebär. Tacka vet ja barnbaciller. Dem är att lita på. När jag under tisdag morgon vaknar av att det känns som om jag blöder ur örat, bokas en tid hos läkarn. Han säger öron- och hörselgångsinflamation. Man tackar, ja! Penicillin och örondroppar införskaffas och jag är nu på väg mot en friskare vardag. Sakta med säkert.

Jag lever och mår fruktansvärt bra, med tanke på de senaste dagarnas dipp. Det har börjat vända och jag tycks få medvind i mina segel. Skönt. Imorgon lämnar jag Sundsvall för en helg hemma i Järvsö utan jobb och tillbringar istället massor av tid med nära och kära. Sedan avslutar vi med ett årsmöte på bygdegården som förhoppningsvis ger positiva besked och en ny kassör. Det bestämmer vi oss för nu tycker jag. My says JA!

Nä men några bilder från de senaste dagarnas plugg, i form av scrapbooking, och lite sömn på det här så ska vi se att allt ordnar sig.

Stressen över att inte räcka till äter upp mig inifrån. Det är tur jag har bra människor i min närhet som klappar på huvudet, säger fina saker och ger mig kärlek. Det får mig att orka kliva upp och kämpa vidare.

När livet bara består av en massa deadlines är det svårt att känna sig tillräcklig och att man inte kan gå in helhjärtat i alla situationer.
Tänk om man kunde klona sig, eller om dygnet hade fler timmar. Vad mycket enklare det skulle bli. Men nu är det inte så i det är fallet, då får man försöka ta vara på den tid man har istället.

Så, då kör vi igång med lite mailskickande, telefonsamtal och tentaskrivande. Så får vi se vad det blir av den här dagen tillslut.

Vilken dag. Gick från att vara superglad och peppad inför en sommar med bygdegården. Så många idéer och tankar kring förbättringar. Beställde till och med en bok om ideellt ledarskap som liten extra boost. Till att några timmar senare stå och gråta på en parkering över vetskapen om att föreningen är en elräkning ifrån att lägga ner och mista huset, kulturen och allt det vackra därtill.

Det gör så förbannat ont i mitt bygdegårdshjärta när jag tänker på det, samtidigt som jag klandrar mig själv som ordförande. Varför har jag inte gjort mer? Hur kunde jag låta det gå så långt? Vad gör jag nu? Tänk om morfar och hans vänner som startade föreningen får veta vad jag gjort mot den? Hur fan tar vi oss ur det här? Jag kommer aldrig förlåta mig själv om vi inte löser det. Jag kommer aldrig någonsin att förlåta mig själv för att jag lät det hända. Aldrig någonsin.

Besvikelsen. Tårarna. Kärleken till föreningen. Misslyckandet.

Pluggar inför rådande tenta. Varvar med roliga klipp på dutubN, spexiga bilder och massor av socker, koffein och nikotin. Tur man har sällskap som får en att härda ut.

Det här med att hinna med 1000 saker på en och samma helg, känns lite som min specialitet numera.

Jag börjar fredagen med att lämna Sundsvall för Järvsö, lite halvt pluggandes i baksätet på en skumpig bil, umgås med familjen och sedan vännerna. När fredag övergick till lördag var det också dags för lite mer seriösa aktiviteter så som styrelsemöte med bygdegården, bäbismys, fotovernissage och planerande av kvällens storslagna aktiviteter. Dock kom en sjukdom att sätta käppar i hjulet för mina kvällsaktiviteter då jag var tvungen att hoppa in och jobba i fyra timmar.

Lite lagom loj efter arbetet tog jag vid där jag slutade innan, att dricka en öl och ha skoj med vännerna. Så fick det bli resten av kvällen, tills att tröttheten tog över och bestämde att det var dags att göra kväller.

Söndagen bjöd på ännu mera bäbismys, tårtkalas och bygdegårdsärenden. Kvällen tillbringades i sällskap med den bästa människan jag vet och hans syster. Perfekt avslut på en något fullspäckat, men ack så rolig helg hemma i byn.