harardittlivmy

Okej nu är det endast tre dagar kvar på den här arbetsveckan. Jaha?, tänker ni nu. Jo, för er som missat det så innebär detta att jag bara har tre dagar kvar på Prat, då jag nu är inne på min sista vecka.

Presentationen i måndags gick bra och jag har fått mycket bra kritik från flera kollegor, trots att jag i stundens hetta inte kände mig speciellt nöjd. Mest på grund av teknikstrul och en del utebliven information. Annars kändes det bra och avslappnat.

De få dagar som är kvar är fyllda med aktiviteter och tok. Schemat är fyllt till bredden och jag har klämt in mesta möjliga saker och personer att träffa.

Förhoppningsvis kommer jag hinna rapportera vidare när de olika aktiviteterna närmar sig. På tur står: hejdå fika med Familjen Larpe/Gauffing och att vinka av Malin som åker hem till Varberg imorgon (vilket gör att vi inte hinner ses mer), samt städning av rummet och att Hans kommer och hämtar merparten av min packning.

Vi får se hur det går, eftersom Hans eventuellt måst jobba natt imorgon. Detta betyder att jag riskerar att inte få hem min packning. Aja. Orkar inte bry mig mer om det nu. Har redan involverat en stingslig pappa i detta ärende som oroar sig mer än nödvändigt. Om jag känner honom rätt så har han kommit på tusen sätt att lösa problemet innan jag vaknar imorgon. Det kommer så som fan kung, som han själv skulle ha sagt.

Just idag är längtan hem väldigt påtaglig (säkert för att jag känner mig trött och sliten efter helgen). Det kan också ha och göra med att det är så få dagar kvar och att jag vet att jag snart får komma upp till mina hem i Hälsingland och Sundsvall. Jag blir nästan lite blöt i ögonen när jag tänker på det. Så jobbigt är det idag. Imorgon (första dagen på sista veckan) vet jag dock att det kommer vara annorlunda. Då kommer jag vara ledsen över att praktiken snart är slut och att jag måste åka ifrån alla fina kollegor på Prat. Jag kommer sakna dem.

Imorgon ska jag hålla en presentation inför alla på kontoret, där jag ska berätta om arbetet med Communicare och mina lärdomar därifrån. Än så länge är jag inte speciellt nervös, vilket jag med säkerhet kommer vara imorgon. Nu är jag mest trött och utmattad och vill sova, trots att jag redan sovit 11 timmar det här dygnet.

(igår väntade vi på Den Svenska Björnstammen, såg Frej Larsson bland publiken och dansade av lycka)

Idag har jag jobbat hårt. Slitit som ett djur. Eller ja, det känns i alla fall så om man ser till hur jäkla trött jag är. Klockan är inte ens nio och jag ligger nerbäddad i sängen och ska till att läsa lite bok. Skönt.

Imorgon har jag mycket att göra och planerar att sitta kvar på jobbet så läge som möjligt. Måste uppdatera mitt CV och skriva lite på praktikrapporten - och eftersom min dator mer eller mindre gått i pension så tänkte jag passa på att låna jobbets dator efter att arbetsdagen är slut. Förhoppningsvis kommer det gå bra.

På fredag ska jag tillsammans med ett härligt gäng - heja fram Clara till final i The Voice Sverige. Är så förbaskat stolt över min vän, och det ska bli riktigt skoj att se henne uppträda live. Nervöst!

Men först lite Just Kids och sömn.

Har haft en riktigt bra dag på jobbet - mycket att göra och de flesta kollegorna var på plats igen efter ett veckoslut med mycket frånvaro (giltig såklart).

Klockan fem knackade jag på hemma hos fröken Grunning och blev bjuden på middag, vin och en nostalgitripp tillbaka i tiden. Under kvällen snackades det om allt från urspårade gymnasiefester till orättvisa betyg och framtidsplaner. En fantastiskt trevlig kväll i goda vänners lag. Vi bestämde att ett till tillfälle måste bokas in, innan jag (om en och en halv vecka!!!!) drar tillbaka till Norrland och mina så kallade rutiner.

PS: idag kom VDn på min praktikplats oh frågade ifall jag skulle vilja göra en kort presentation inför kollegorna på måndag. Eftersom det är en bra utmaning och framförallt ett bra tillfälle att få öva på - så tackade jag ja. Spännande. Stay tuned för resultat.

1. Fröken Grunning
2. Stina & Ange

Orkar typ inte skiva mer än att jag haft den bästa helgen på länge. Träffade hela familjen, gosade med brorsönerna, gick på dop, blev gudmor, grät till gudsonens storasysters sång i kyrkan, var på dopfika, åt på restaurang med mor&far, såg melodifestivalen med mamma, var fylletaxi åt pappa, kramades med Per, tittade på film och kompenserade för mitt uteblivna TV tittande de senaste veckorna.

Imorse tog jag tåget tillbaka till stan för att avverka de två veckorna som är kvar. Sjukt och skönt på samma gång. Imorse kände jag att det gjorde lite extra ont i hjärtat över att behöva lämna Hudik och sambolivet, samtidigt som att jag kommer sakna alla nya vänner här i Stockholm. Blev lite smått ledsen när Malin sa att det kommer bli tomt här i huset utan mig. Då insåg jag verkligen hur fint jag haft det här. Jag kommer sakna alla så himlans mycket.

Jag har hört att man alltid ska avsluta med något positivt - jag gjorde potatis och purjolökssoppa till middag idag. Riktigt lyckat och fördjävla billigt må ni tro! Jodu Janne!

Dags att sova. Hörshej

Som ni kan läsa i föregående inlägg så har jag för tillfället dille på ordet fin i alla olika slags former. Fin, fint, finast osv. Det är nog för att jag uppskattar mycket och många i min omgivning just nu. Men jag lovar att försöka sluta missbruka ordet, trots att det känns fint (!) att använda det.

Över&ut!

Hon är så fin min vän Frida. Förutom att alltid finns till som en vän i alla lägen så är hon klok, rolig och fin på alla sätt och vis. Imorse när jag klev upp hittade jag ett litet fint meddelande från henne. Det var så fint att ögonen tårades och jag blev alldeles varm i lillhjärtat. Hon är bra Frida alltså <3

De där många inläggen med bilder i uteblev. Jobbet kom mellan.

Jag är numera inkvarterad på Kammakargatan 11 hos Grims och Co. Jag blev erbjuden en plats i sängen här under veckan, så jag skulle slippa åka en massa. Fina Frida!

Just nu värker mitt hjärta lite för att jag saknar många, bland annat familjen Fransson/Karlsson, Hanna B, mor&far och så klart Perra. Jag vill bara hem och krama om alla och berätta för dem hur mycket jag tycker om dem. Det är dock inte så långt kvar till nästa hemresa - fredag.

Imorgon kommer jag dock få mig en dos av Järvsö då grabbarna i Flanhell gästar Stockholm. Jag har lurat med några vänner och tänker gå dit för att höns lite och insupa så mycket Järvsö att jag klarar de sista två veckorna (!!) här i storstan.

Nu ska jag läsa lite bok innan jag somnar. Hörs. Hej.

Eftersom min telefon inte riktigt vill samarbeta så kommer nu ganska många inlägg med en bild i varje. Håll tillgodo!

Hemma i sängen efter ännu en bra helg i storstaden. I fredags bjöd Malin och Niklas på käk, sällskapsspel och en trevlig kväll tillsammans med några av deras vänner. Lördagen var lång och händelserik. Lunch med Chris sen Naturhistoriska med henne och Edgar som avslutades med Sea Rex på Cosmonova. Himla kul.

På kvällen slöt jag upp med Järvsö brudarna (Clara, Erika & Amanda) för att käka barnmenyn från en restaurang med den otrevligaste personalen jag någonsin varit med om. Vi åkte sedan till stan för att träffa Erikas gamla klasskompis på deras hotell och förfesta. När det var dags för utgång gav jag och Clara upp för kvällen och gick hem för att sova istället. Bra val.

Idag har jag inte gjort så mycket mer än att hänga med tjejerna, sovit middag, läst och käkat frukost till middag.

Sammanfattningsvis en mycket bra helg som avslutas med hemlängtan och förväntningar på den åttonde praktikveckan.

Det i särklass roligaste med hela helgen var när jag igår väntade på Chris kände en klapp på min axel. När jag vänder mig om ser jag en gammal man som fråga "ursäkta min nyfikenhet men är din syster liks vacker som dig?" varpå jag skrattar lite nervöst och svarar artigt "nä jag har ingen syster". Då säger han glatt "nähä, då är det alltså din mor som är lika vacker som dig. Du får hälsa henne så gott från mig" och så går han vidare. Kvar står jag lite snopen, smått smickrad och lite chockad men full av skratt. Vad var det just som hände? tänkte jag för mig själv innan jag började analysera och kom fram till att det var en väldigt gullig gest, om än väldigt udda.

Detta får avsluta min helg, för nu ska jag sova gott. Ha't!

Idag har varit en fin dag på jobbet. För det första har den varit effektiv och väldigt givande men framförallt glädjande. Vi fick nämligen ett glädjande besked om att en kollega på arbetsplatsen är gravid och ska ha bäbis i augusti! Blev så glad och rörd att jag nästan började gråta.

Samtidigt blev jag lite ledsen när jag insåg att det bara är några få veckor (3) kvar i Stockholm innan det är dags att bege sig tillbaka till Sundsvall och vardagen igen. Nog för att jag saknar Sundsvall och vännerna, men jag trivs ju så otroligt bra på Prat. Men förhoppningsvis kommer jag kunna kika in och hälsa på i framtiden också.

Nu ska jag hem och käka middag och spela sällskapsspel med Malin och hennes vänner och heja på Clara i The Voice!

Mår för stunden som en påse kattskit. Trodde igår att mina urinvägar hade gett med sig och att jag vunnit kampen med hjälp av litervis med vatten och tranbärsjuice. Men ack så jag bedrog mig. Vaknade imorse (klockan 4!!) med en smärta som var obeskrivlig. Grät som ett litet barn innan jag tog mig samman och kollade upp vart närmsta vårdcentral låg.

Med urinvägar som trilskades riktigt jävla mycket kom jag fram till att taxi var det enda alternativet. Taxichaffisen var himla trevlig och hade kul åt min dialekt. Hans gissning på var jag kom ifrån, Ljusdal, var väldigt bra med tanke på att det skiljer ca 2 mil.

Väl framme tog det typ tio minuter innan jag hittade rätt till mottagningen. Där fick jag sitta och vänta i något som kändes likt en evighet. Och eftersom man måste göra urinprov när man kollar urinvägsinfektion, så väntade jag med att gå på toa. Ni som känner mig vet att jag har svårt för att sitta still och koncentrera mig när jag är kissnödig. Så den halvtimme som jag väntade kändes som minst tre timmar. Tre timmar med sprängande värk i urinvägarna. Nu har jag i alla fall kommit därifrån och sitter på pendeln på väg in mot jobbet. Trots att jag helst skulle vilja bädda ner mig under täcket och försvinna tills min kropp mår bra igen. Men så funkar det inte, så nu sitter jag och laddar med lite peppande musik och mina penicillinpiller!

Som grädde på moset har jag ett högeröga som tycker det är lägligt att bete sig lite konstigt. Passande!

Nä nu ska jag rycka upp mig och försöka bli lika glad som jag var igår.
Hörshej