harardittlivmy

Jag älskar att vara 22. Dagarna som 22 åring har varit helt fantastiska. Onsdagen, har vi konstaterat i efterhand, att det var en dag i en klass för sig. För att inte tala om kvällen. Resten av veckan fortsatte i samma stuk och erbjöd massvis med fina stunder i form av fotbollssupporting, fynd på mamma och pappas vind, födelsedagsfika med släkt och vänner och en heldag med Frida och hennes familj (som hittade en plats i mitt hjärta direkt).

Nu ligger jag för sista gången på madrassen i lägenheten och lyssnar till när Kimmen ser på Grey's. Imorgon lämnar hon mig och läggan för sin egna, nya lägenhet. Det känns lite konstigt att hon inte kommer finnas här när jag kommer hem från skolan. Att hon inte längre kommer gå runt och stånka på morgnarna, vägra vakna när larmet går klockan sju varje morgon, skratta tillsammans med mig och prata alldeles för länge om nätterna. Kort sagt kommer jag sakna vårt samboliv. Väldigt mycket. Trösten är att vi fortfarande kommer bo i samma stad och förhoppningsvis kommer hinna ha tid för varandra ändå. Vi får skapa oss tid om inte annat.