harardittlivmy

Sitter i min säng i Tullinge, lyssnar på musik, fyller i ansökan om bidrag för Bygdegården och bara njuter. Trots att jag är sjuk och inte fysiskt på topp, så mår jag förbannat bra (till skillnad från igår när jag var ynkligast i världen).

Jag kan tame tusan inte klaga på nånting idag, för så jävla bra är det. Jag omger mig av människor som betyder mycket i mitt liv, både gamla som nya bekantskaper. Och de jag inte träffat på länge vet jag finns där och betyder lika mycket när vi väl ses. Nej, jag tar dem inte för givet men jag vet att den sortens vänskap inte behöver daglig vård, den klarar sig bra ändå.

Jag vet att jag sagt det förr, och det här är garanterat inte sista gången jag säger det: utan mina nära och kära vore jag ingenting. Det är ni som får mig att utvecklas och vilja växa. Utan er kärlek och ert stöd skulle jag inte vara där jag är idag och framförallt inte tro på mig själv på det sätt jag gör idag. Tack. Tack för att ni tror på mig så jag kan tro på mig själv.

Nu blev det här värsta djupa inlägget, men jag känner mig lite djup idag. Djup och tacksam.