harardittlivmy

Det är lördag och en annan sitter på skolan. 

Försöker knåpa ihop något så fint som "ett 60-sekunders tal om mig själv". 

Jaha, och vad säger man om sig själv på en minut? Jo, jag tänkte prata om att prata. Att jag alltid varit mycket för att tala, berätta och snickelisnacka. 

 

Typ som när jag var 12, och gjorde en saga med hjälp av hela fotbollslagets gosedjur, inför lagkompisarna och tränarna. Vi skrattade tills vi nästan grät, och efter det har jag alltid gillat att berätta saker som fångar andras uppmärksamhet. Kul uppgift du har framför dig nu då My, tänker ni. Jo, det tyckte jag också vid första introduktionen. Meeeen, sen kom prestationsångesten och gjorde det hela genast mycket svårare. Hur tusan säljer man in sig själv hos publiken på bara 60-sekunder?! Vem vill höra mig prata om att prata? Nä, inte alls lika kul längre.

 

Vill helst bara krypa ner under täcket, äta godis och se en mysig film istället. Mycket enklare! 

Men, här sitter jag och brottas med ett jäkla 60-sekunderstal... Hur svårt kan det vara?! Det är väl bara att skriva nånting? Typ.. "hej, jag är bra på att prata". Kaxigt att hålla ett tal om att kunna prata. 

Vem gör så? Jag, tydligen!