harardittlivmy

Som vanligt har man hunnit avverka ett flertal möten under dagen för att sedan avrundat med CV-skrivning och avskedsfika hos en klasskompis. Examen och livet efter plugget gör sig alltmer påmind. Livsstressen hänger som ett grått orosmoln över mitt huvud. Hur ska det gå? Vad ska jag göra?

Jag tänkte på en sak idag.
Varför är det så ångestladdat att skriva CV? Det känns som att hela min framtida karriär hänger på ett dokument. Ett dokument som omöjligt kan spegla alla min kvaliteter och färdigheter. Det är väldigt frustrerande. Tänk om jag inte alls är bra på att uttrycka mig i text då? Är det inte lite konstigt att många låter ett papper avgöra vilka som går vidare i en jobbsökningsprocess?

Kanske inte så konstigt egentligen. Man måste väl börja någonstans. Vore väldigt tidsödande att låta alla komma på en intervju (som för övrigt också kan ge en orättvis bild av en person). Det är nog mest min prestationsångest som talar sitt tydliga språk. Tillsammans med stressen. Fin kombination för övrigt.

Nåväl. Med gnäll kommer man ingen vart. Så nu rycker vi upp oss och fortsätter kämpa vidare. Låt oss göra det.

Tack för idag. Hoppas imorgon blir en bättre dag. Utan hungerdamp och dåligt humör.

Amen!